Håkan part 1

Håkan Hellström alltså,helt sjukt vad bra han är. Han har skrivit så mycket fint och bra.
En sommar var han soundtracket till mitt liv. Året var 2001 och i ena stunden var allt underbart för att nästa stund vara ett svart hål. Då var det fint att ha "känn ingen sorg för mig Göteborg" i lurarna. Jag minns kvällarna på dansgolven till "Ramlar", förfesterna till "Jag var bara inte gjord för dessa dar", ett totalt lyckorus på Hultsfred till "Uppsnärjd i det blå" och livet var som man brukar säga en fest. Det var cykelturer till jobb, det var dans tills solen gick upp och sömn var inte direkt primärt. Fast det var ju även tårarna på kinderna och lite patetiskt kanske, ett hjärtat som jag trodde skulle sluta slå. Det gör fortfarande ont att lyssna på "Nu kan du få mig så lätt", den frambringar exakt hur jag mådde. Minns när jag grät så att jag nästan slutade andas och att jag lovade mig själv "aldrig mer, aldrig mer".

"Det var så mörkt,den kvällen jag gick hem. Jag hade hoppats på någon,hoppats på någon. Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt"