"Jag är hellre ensam än lycklig med någon annan"

Jag börjar mer och mer kunna lite på min magkänsla. Den har typ aldrig fel. Känslan får ibland tampas och slås med mitt huvud och hjärta men den brukar vinna. Typ inför Roskilde sa något i min kropp "NEJ JAG VILL INTE ÅKA". Först tänkte jag att det bara var trams från min sida och att jag skulle åka ändå. Känslan höll i sig och en morgon så vaknade jag och sålde min biljett. Bästa beslutet på länge, ångrar mig inte alls.

I snart tre månader har jag grubblat över en kille. Är han något jag vill satsa på? Känner jag något, etc etc. Hela tiden har jag liksom fått tysta min magkänsla som liksom har viskat " Klara, du är nog mera kär i kärleken i sig än i själva killen". Fast i helgen släppte det och nu har jag insett; Tack och hej. Jag lägger inte min tid på något halvdant som inte känns 100 %. Så patetisk och despo är jag inte!!!!